Vackra Fia

Mina tankar går till dig vackra Fia - som kämpar så mot din jävla dretsjukdom. Jag önskar varje dag, varje timma, varje stund att det fanns NÅNTING jag kunde göra för dig. Men det enda jag kan göra är att tänka på dig vilket är jäkligt frustrerande, för vad hjälper det?

Kära kära Fia. Hade du varit frisk är jag säker på att du kommit hit till Costa Rica och förgyllt vår tillvaro med att hälsa på oss. Vi hade solat på stranden tillsammans å pratat strunt, jag hade såklart bränt mig medan du hade blivit brun å fräsch. Du hade tagit surflektioner å nog klarat av att stå på brädan redan efter första dagen - min lilla snowboardtjej. Vi hade druckit Pina Coladas tillsammans i solnedgången å sen hade du dragit med mig ut på dåligheter i byn... Vi skulle rumla hem framåt småtimmarna, snyggt berusade, å väckt Jesper å barna med våra skratt. Vi skulle ha haft så roligt Fia å du hade varit så välkommen!

Ödet ville dock annorlunda å livet är sannerligen inte rättvist. Du, som när du är frisk, är livets pigghet självt. Om det finns en Gud däruppe måste han behöva dig för sina storslagna planer nån annanstans...

Fia, du är värd ett bättre öde än att ligga på sjukhuset i krämpor. En sak ska du veta och det är att för mig betyder du så mycket! Jag lider av att du har det ont och att det inte finns någonting att göra för att få dig frisk. För oss som finns dig nära kommer våra liv aldrig bli detsamma utan dig, när den tiden kommer.

Jag älskar dig gumman!