Apor, apor och åter apor...

Våra första två morgnar har vi sett några svarta apor i träden utanför balkongen. De har varit ganska stora med vitaktiga ansikten. Enligt Jesper (å guideboken..) är det white-faced monkeys, logiskt nog. Tredje morgonen trodde vi att vi skulle få se dem igen, men vi blev besvikna. Inga apor i träden idag.

Men under eftermiddagen hände grejer på ap-fronten. Vi var helt själva på egendomen, inga andra hyresgäster hemma å ingen Marta el Douglas. Vi hängde vid poolen, Vera å Jesper badade, Sonja slagga i hängmattan å jag surfa på paddan... Åsså helt plötsligt fullkomligt invaderades vi av den sällsynta ekorre-apan, i svensk folkmun mer känd som Herr Nilsson-apan :) De var överallt! Först blev vi glada när vi såg ett par stycken, sen räkna vid dem till tio i antalet å till sist tappade vi räkningen. Kanske runt 30 st i antal skulle jag tippa. Vilken grej! Vera var totalt orädd å sprang efter dem, medan jag tyckte de var lite läskiga. Killed by a monkey-gang, tänk er "Fåglarna" à la Hitchcock, gick genom mina tankar...

Även spindel-apan, lite mer brun-rödaktig i pälsen svischade förbi bland träden, men den såg bara jag. Jesper blev lite sur där ;) Tydligen är området vi bor i, sydvästra delen av Costa Rica, ett trivsamt ställe för dessa ap-sorter. Det kan vi härmed bekräfta!

Jag bifogar några ap-bilder, men vänta tills ni får se filmerna vi spelade in. Riktigt roligt!