Sista inlägget...

Ok, så har vi kommit till stunden när det, sorgligt nog, är dax för sista inlägget i den här bloggen... 2 1/2 månad på resande fot gick sannerligen fort. Det gjorde även dagarna i Chicago - alldeles fööör fort.

Om vi utgår från förra blogginlägget så fortsätter vi nu på dag tre i Chicago. Denna dag hade vi gjort upp att vi skulle träffa min au-pair koordinator från den tiden då jag som ung å smärt bodde i staden ett år. Som koordinator var det Sara som fixa å trixa så att vi au-pairer samlades å gjorde aktiviteter ihop - allt från att rida häst, spela bowling eller bara laga middag ihop. Hon var en fena på att styra upp å arrangera tillfällen å tack vare henne träffade jag många roliga människor under mitt au-pair-år. Dagen till ära hade vi gjort upp att vi skulle träffas på The Field Museum, våra familjer, för att därefter åka till Cheesecake Factory (igen!) å äta lunch/middag. Vi var tyvärr inte helt ensamma om tanken på att gå på museum... Det visade sig vara springbreak för skolorna å The Field Museum kryllade av barn å vuxna... Efter TVÅ timmars kö å därmed försening för oss kom vi äntligen in på museet å fick träffa Sara å hennes två söner Adam 23 å Kyle 15 år. Vi hade väldans trevligt ihop å skrattade mycket under vår dag! När vi tills sist skiljdes åt var det inte så mkt kvar av dagen - lite snabb shopping för att få med sig de ack så viktiga å obligatoriska hudkrämerna å schampo- å balsamflaskorna innan vi stupade in på hotellet. Resten av kvällen spenderades där.

Fjärde dagen började vi dagen med en kort promenad till The Original Pancake House. My god vilken frukost! Amerikaner å mat är till viss del en mkt god kombo, men det är ju inte bra för Beach 2013... Efter frukost blev det ett besök på Apple Store för att adoptera en ny familjemedlem, sen iväg med taxi till Buddy Guy Legends Bluesbar. Är man i Chicago så bara måste man få med sig lite blues. De har en lunchspelning där de flesta dagar å trots att vi fortfarande var proppmätta efter vår gigantiska frukost så slank det ner en liten (mini-)burgare. Tjoff, lunch å blues check, å därefter fortsatte vår shopping på State Street. Jag å Vera var dem som till slut fick med oss mest hem från detta Chicagostopp, medan stackars Jesper enbart hitta några ynka T-shirts.. Men å andra sidan har vi ju nu adopterat från Apple, till Jespers glädje, å han fick ju även en fantastisk upplevelse med hockey (där de för övrigt fick sitta i en egen SVIT)! Värre för Sonja då. Stackarn, för liten för att komma ihåg våra upplevelser å får dessutom ärva det mesta från storasyster..

Femte dagen i Chicago var det inte mycket förutom långfrukost som hanns med (å last-minute shopping). Vårt flyg gick förvisso inte förrän vid halv sex, men det finns inget värre än att stressa till en flygplats å speciellt när flygplatsen är den största i världen... Kl halv två lämnade vi därför the windy city med taxi å jag hoppas sannerligen vi ses snart igen! Tack för denna gång!

Å nu är vi alltså på hemmaplan igen. Flygresan gick över förväntan där båda barnen sov sött nästan hela flyget hem! Det var få passagerare på flyget så Vera kunde sova raklång å lilla Sonja fick egen säng :)
Jag började inlägget med att säga att det var sorgligt att tiden gått så fort, underförstått att vi inte ville hem, å till stor del känner vi båda så. Resan har varit helt fantastisk å vi har verkligen njutit av vår paus i livet tillsammans med våra barn. Vi har sett otroligt mycket men för den delen tagit det lugnt å njutit av att kunna tillbringa all denna tid tillsammans. De hektiska dagarna i slutet med Memphis å Chicago var undantagna lugnet, men de dagarna var å andra sidan väldigt kul!

Samtidigt ska det bli skönt att återgå till vardagen igen å Vera längtar verkligen tillbaka till dagis å kompisarna där. Hon var hur glad som helst när vi landade på Arlanda å sjöng å hoppade :) Dessutom har hon idag återupptäckt alla sina leksaker å dragit ut varenda pryl ur sitt rum.. Jesper ska vara hemma med Sonja i ytterligare fyra månader innan hon börjar dagis efter sommaren, medan jag börjar nytt spännande jobb på tisdag. DET ska bli riktigt kul å intressant!

My kind of town

Jag fullkomligen älskar den här stan, å varje gång jag har nöjet (turen) att komma tillbaka till Chicago blir jag helt nipprig i hela kroppen. Jag vill göra allt å inte missa nåt! Första kvällen som vi kom hit slängde vi således in väskorna på rummet för att gå ut å äta middag på Cheesecake Factory. Det får man ju bara inte missa... ;) Vi skippa dock cheesecaken, det är ju snart beach 2013...

Första dagen blev det först lite shopping på Vera. Hon var helt salig inne på Disney Store å gick runt med stora ögon. Allt hon såg ville hon köpa till kusin Carl! Därefter en sväng till Watertower gallerian å in på en hysterisk Lego-affär. Om möjligt ännu större ögon. Så nu kan Vera äntligen få bygga med Lego på hotellrummet igen :) Efter denna korta barnversion av shopping gick färden vidare till The Childrens Museum vid Navy Pier. Det är ungefär som "Ett rum för barn" på Kulturhuset, fast modell större. ALLT man kan tänka sig av vattenlek, pyssel, dinosaurierum, bilrum, bygga skyskrapor-rum, fjärilsrum, camping, kökslek, måla m.m.m.m.... Väldigt kul, tyckte både Vera å Sonja! Så dag ett blev alltså en barndag, helt klart. Kvällen avslutades med sushi på rummet å SEN fick mor ledigt för lite egen power-shopping. Bl.a. vårskor stod med på listan å jag hittade faktiskt tre par, tillsammans med två toppar å en scarf. På en timme ska ni veta! Jag behöver uppdatera min garderob ytterligare så på torsdag ska jag få ledig tid för ännu mer shopping, det ser jag fram emot :)

På kvällen fick Jesper reda på att en gammal hockeypolare fanns i stan, via Facebook såklart.
Så här var det: Igår på dagen kollade Jesper om det gick nån NHL-match i stan. Det visade sig att det tom gick två hemmamatcher för Chicago Black Hawks, både måndag å tisdag, men alla biljetter var tyvärr slutsålda. Så inte så mycket mer att fundera på det, trodde vi.. Däremot såg Jesper senare på måndagkvällen att Blaire MacIsaac, som han har spelat med i Arvika HC, hade checkat in sig å var på stadion. Jesper mailade Blaire för att fråga hur länge han skulle vara i stan och om de inte kunde ses en sväng. "Sure thing liksom, ska du inte hänga med på NHL-match imorgon då? Brorsan är vice president för Chicago å han fixar biljetter, no problems..." Haha, behöver jag säga att Jesper har trallat omkring som ett barn på julafton hela dagen i väntan på att få gå på match ikväll, å nu befinner han sig där å jag är helt säker på att han har det toppen! Det ordnar sig för snälle pöjker :)

I övrigt har vi under dag två hunnit med att åka upp i Willis Tower, fd Sears Tower, å deras Skydeck. Tror det är fjärde gången jag gör den utflykten, men häpnas lika mkt varje gång över vad vacker Chicagos arkitektur är. Om ni har vägarna förbi kan jag verkligen rekommendera ett besök, se dock till att gå tidigt på dagen å gör inte som vi som gick dit i värsta turist-rush-hour... Även Union station fick sig en snabbvisit av oss innan det var dax för lunch på Big Bowl, thai/kinesisk trendig restaurang nära hotellet. Jag avrundar dagen med blogga/slötitta på TV:n på hotellrummet med två snosande barn bredvid mig. Inte allra värst det heller...

Förresten så har Sonja börjat krypa så smått. Hon är inget litet knyte längre...

Det var Memphis det!

Nu har vi varit tre nätter å fyra dagar i Memphis, Tennesse. Vi har verkligen försökt kräma ut godbitarna ut denna stad, men inser ju att tiden inte var tillräcklig. Man skulle behöva någon vecka eller två, och gärna varmare väder. Intrycket av Memphis är bra! Det är lite av en party-stad, som verkar lite "sovande" under veckodagar, dagtid, men som vaknar upp på helgerna, å då framförallt kvällstid. Beale Street, en riktigt häftig gata full av bluesbarer, musikhak å turistbutiker. Massvis av restauranger över hela stan, så mat fanns (såklart) i överflöd. Lite dåligt med shopping i downtown, men det behovet råder vi nog bot på när vi kommer till Chicago.

Å så var vi ju Graceland då förstås! Syftet med resan! Nu har vi varit där å det var riktigt kul å fascinerande. Förstå vad den mannen har guldskivor!!! Vi tog en guidad tur genom hemmet å nedan finns några foton för er att beskåda. I dagens mått är väl inte Graceland så märkvärdigt rent storleksmässigt, men tänker man på att detta var under 60 å 70-talet blir det ju lite häftigare. Plus att kungen av rock har huserat där, valt ut inredningen själv å LEVT där med sin familj. Coolt. Massvis med turister där, många fler än jag kunde föreställa mig, så vi var långt ifrån själva. Vilken industri det finns runt Elvis! Både jag å Jesper var helnöjda med dagen, Vera likaså eftersom hon fick ett par schyssta Elvis-glajjer medan Sonja could not care less. Men hon kan ju åtminstone stoltsera med att hon varit där när hon blir äldre. Det är mer än vad mormor Lena varit, å Elvis är ju trots allt hennes älskling... ;)

Elvis

Dagarna i Samara passerar, å nu har vi faktiskt mindre än en vecka kvar här. På torsdag är det dags att åka vidare. Det är otroligt varmt här å nästan ingen vind, ca 35 grader i medeltemperatur skulle jag gissa... Tyckte det var ok tidigare, men nu börjar jag ärligt talat bli liiite trött på hettan så det ska bli skönt att åka iväg någon annanstans.

Dagarna spenderas antingen vid poolen vid hotellet bredvid, eller vid någon av de många strandbarerna inne i stan Samara. Så antingen blir det pool-sim eller hoppa bland vågorna för Vera. Hon är lika glad för vilket. Vi har oxå varit å besökt konstnären till de tavlorna vi köpte när mamma å pappa var här. En mkt klok å sympatisk äldre man, som blev så glad att vi kom förbi för att säga hej. Han välkomnade oss tillbaka för att spendera mer tid hos honom, vi skulle få låna hans trädgård som låg precis vid strandkanten inkl dusch å utemöbler. Vi får se om vi hinner med ytterligare en visit.

Igår var vi på cykeltur gnm stan å upptäckte lite fler restauranger vi inte sett tidigare - kanske nåt för oss att besöka under våra sista dagar här. En kul grej när man cyklar runt här är att man stöter på hästar överallt. Å då menar jag inte hästar i hage, utan hästar som går löst. Överallt kan man hitta dem! Oxå när jag skulle ut å gå en morgonpromenad häromdagen - jag höll på att kliva rakt ut i en hästrumpa när jag svängde runt hörnet ut från vår trädgård. Där stod dom - två bruna fina, mitt i vägen, så jag knappt kom förbi :)

Nu har vi även bestämt oss för vad vi ska göra under våra sista dagar på resande fot. Vi har bokat övernattningar på Heartbreak Hotel i Memphis, å vi ska besöka Graceland å Elvis! So tacky it's fun, å det ska bli sååå kul!! Så nästa helg får ni en statusuppdatering därifrån :) Därefter blir det fem nätter i Chicago innan vi flyger hem den 29 mars.

2 april börjar jag jobba igen.

Tillbaka hos mina fina

Vad hände egentligen? Plötsligt vaknar jag upp å befinner mig bredvid min sambo med lilla Sonja sovandes i babysängen... Har allt det jobbiga jag varit med om de senaste dagarna verkligen hänt!? Det har ju onekligen gjort det - den tunga upplevelsen att behöva säga hejdå till en kär vän är för alltid en del av mig nu. Det jag förundras över är det faktum att tiden kan gå så fort å att jag helt plötsligt befinner mig här igen.. Surrealistiskt.

Jag kom hem till mina fina igår eftermiddag, runt fyratiden. Det var så otroligt härligt att se min lilla Vera komma springande emot mig för att kasta sig runt min hals å krama mig så hårt hon bara kunde. Sonja sprack upp i ett stort leende när hon fick syn på mig å jag blev helt varm i hela magen. Kärlek å lycka ♥
Jag är så tacksam för att få uppleva detta med min alldeles egna familj, å jag har svårt att föreställa mig ett liv utan dem. Jag tänker på Håkan å Monika som har behövt begrava sin dotter, det är så ofantligt smärtsamt.. Styrka till dem å till Anders.

Första dagen tillbaka har vi slappat vid stranden precis heeeeela dagen. Badat, vilat, ätit, badat, vilat. I den ordningen, för att sen cykla hem igen. Det är härligt att vara tillbaka i värmen igen. Till å med min annars så solkänsliga kropp har lyckats acklimatisera sig till hettan här, å det var bara härligt att känna den igen. Vem hade kunnat ana... Trött är jag däremot - den tog på alla mina krafter att åka fram å tillbaka till Arvika under så få dagar.

Förresten; under kvällen igår fick även Jesper sin förlovningsring på fingret. Jag fuskade som bekant å satte på mig min så snart jag fick ringarna i torsdags. Kunde inte bärga mig liksom.. Nu när även Jesper har sin ring är det officiellt å planerandet av bröllop kan påbörjas... Det blir inte än på ett tag, men man kan ju börja drömma :)

Tunga vackra dag

Som väntat var begravningen tung och jobbig. Som väntat innehöll den fina möten med familj och vänner.

Till vår stora lättnad blev stunden ljus, vacker och aktningsfull - passande för vår fina Fia ♥

Tack alla för att vi klarade oss igenom det här tillsammans. Nu reser jag hem till mina fina igen.

Ta hand om er ♥

Resan hem

Som mammas vän Paula sa så finns det val man måste göra och som man inte kan välja bort. Att resa hem till Fias begravning är ett sådant val.

Det var med stor klump i magen jag igår satte mig på flyget i Liberia, Costa Rica, för en lång flygning till Oslo via Atlanta å Amsterdam. Väl i Oslo sammanstrålade jag med brodern Anders, som väntade in mitt flyg, för gemensam bilfärd till Arvika.

Imorgon fredag är det så dags att ta vårt sista farväl. Det kommer bli en tung dag.

Galleribesök

Time flies å imorgon åker mamma å pappa vidare. De ska, istället för att stanna i Samara hela sin semester, åka till vulkanen Arenal å sova två nätter innan de flyger ut från San José tidigt på lördagsmorgon. Jag själv sätter mig på flyget hem till Sverige imorgon å lämnar Jesper solo med barnen några dagar. Jag åker hem för att ta farväl av min kära vän. Kommer sedan tillbaka t Costa Rica på måndag igen för att avsluta våra sista tre veckor som planerat - två veckor i CR å fem nätter i Chicago på hemvägen.

Vad har hänt här sedan sist då?
Ja först å främst har vi ju firat en födelsedag när mamma fyllde jämt i fredags! Det var firande från midnatt svensk tid till nästan midnatt Costa Ricansk tid med bubbel å tårta, drinkar i solnedgång på Playa Carrillo å maffig middag på skön restaurang, El Legarto i Samara. Jag å Jesper ordnade så mamma fick lite pampering dagen till ära; pedikyr, manikyr å helkroppsmassage. Det gillade hon, å jag med eftersom jag inte hade mage att lämna henne där själv. Samma behandlingar för mig :) Tjusigt! Idag, några dagar efter the big day, blev det besök hos en lokal konstnär å inköp av en mer varaktig födelsedagspresent till mor från döttrarna - en oljemålning. Jag å Jesper ville oxå ha ett varaktigt minne från vår resa så vi köpte en tavla till oss själva med. Se bilden - detta ansikte ska pryda en vägg i vårt hem framöver.

Vi har även haft en hyrbil de senaste dagarna så lite dagsutflykter i området har hunnits med.
En dag åkte vi till närmsta stad, Nicoya, för att se vad de hade att bjuda på. Passade på att "shoppa loss" eftersom vi inte har haft några affärer att prata om här i Samara. Det blev lite nödvändiga kläder t Vera, solglasögon till den samma å mat t Sonja. I och med att jag åker hem imorgon har jag slutat med amningen, å trots lite protester inledningsvis verkar Sonja ta den förändringen bra. Det känns som att hon även är en mättare å nöjdare bebis nu. Bra även för Jesper som ska vara själv med henne..
En annan dag åkte vi 1,5 h bilfärd bort till ett 5-stjärnigt resort, hotell Punta Islita vid Playa Islita. Jättevackert, verkligen, även om bilfärden dit var i skumpigaste laget. Speciellt i en vanlig bil utan fyrhjulsdrift.. Men väl värt det ändå, med god lunch å poolhäng på anläggningen.

I övrigt har vi väl inte varit på så många våghalsiga äventyr med päronen. Förvisso såg vi krokodiler vid en bro vid Playa Corrillo, men det var ju på säkert avstånd. Desto roligare var det att mor å far höll på att freaka ut totalt när de insåg att samma krokodil-varningsskylt vi såg vid den bron även fanns vid det vad-ställe över vattnet vid en av stränderna i närheten av där vi bor. Samma ställe där mamma hade trillat i vattnet när de vadade över.. Hon kunde ha blivit krokodilmat, Mamsen, lagom till sin födelsedag... Chris, vår hyresvärd, försäkrade oss dock om att krokodiler inte hade setts till på åratal vid just det vattnet...