Sista inlägget...

Ok, så har vi kommit till stunden när det, sorgligt nog, är dax för sista inlägget i den här bloggen... 2 1/2 månad på resande fot gick sannerligen fort. Det gjorde även dagarna i Chicago - alldeles fööör fort.

Om vi utgår från förra blogginlägget så fortsätter vi nu på dag tre i Chicago. Denna dag hade vi gjort upp att vi skulle träffa min au-pair koordinator från den tiden då jag som ung å smärt bodde i staden ett år. Som koordinator var det Sara som fixa å trixa så att vi au-pairer samlades å gjorde aktiviteter ihop - allt från att rida häst, spela bowling eller bara laga middag ihop. Hon var en fena på att styra upp å arrangera tillfällen å tack vare henne träffade jag många roliga människor under mitt au-pair-år. Dagen till ära hade vi gjort upp att vi skulle träffas på The Field Museum, våra familjer, för att därefter åka till Cheesecake Factory (igen!) å äta lunch/middag. Vi var tyvärr inte helt ensamma om tanken på att gå på museum... Det visade sig vara springbreak för skolorna å The Field Museum kryllade av barn å vuxna... Efter TVÅ timmars kö å därmed försening för oss kom vi äntligen in på museet å fick träffa Sara å hennes två söner Adam 23 å Kyle 15 år. Vi hade väldans trevligt ihop å skrattade mycket under vår dag! När vi tills sist skiljdes åt var det inte så mkt kvar av dagen - lite snabb shopping för att få med sig de ack så viktiga å obligatoriska hudkrämerna å schampo- å balsamflaskorna innan vi stupade in på hotellet. Resten av kvällen spenderades där.

Fjärde dagen började vi dagen med en kort promenad till The Original Pancake House. My god vilken frukost! Amerikaner å mat är till viss del en mkt god kombo, men det är ju inte bra för Beach 2013... Efter frukost blev det ett besök på Apple Store för att adoptera en ny familjemedlem, sen iväg med taxi till Buddy Guy Legends Bluesbar. Är man i Chicago så bara måste man få med sig lite blues. De har en lunchspelning där de flesta dagar å trots att vi fortfarande var proppmätta efter vår gigantiska frukost så slank det ner en liten (mini-)burgare. Tjoff, lunch å blues check, å därefter fortsatte vår shopping på State Street. Jag å Vera var dem som till slut fick med oss mest hem från detta Chicagostopp, medan stackars Jesper enbart hitta några ynka T-shirts.. Men å andra sidan har vi ju nu adopterat från Apple, till Jespers glädje, å han fick ju även en fantastisk upplevelse med hockey (där de för övrigt fick sitta i en egen SVIT)! Värre för Sonja då. Stackarn, för liten för att komma ihåg våra upplevelser å får dessutom ärva det mesta från storasyster..

Femte dagen i Chicago var det inte mycket förutom långfrukost som hanns med (å last-minute shopping). Vårt flyg gick förvisso inte förrän vid halv sex, men det finns inget värre än att stressa till en flygplats å speciellt när flygplatsen är den största i världen... Kl halv två lämnade vi därför the windy city med taxi å jag hoppas sannerligen vi ses snart igen! Tack för denna gång!

Å nu är vi alltså på hemmaplan igen. Flygresan gick över förväntan där båda barnen sov sött nästan hela flyget hem! Det var få passagerare på flyget så Vera kunde sova raklång å lilla Sonja fick egen säng :)
Jag började inlägget med att säga att det var sorgligt att tiden gått så fort, underförstått att vi inte ville hem, å till stor del känner vi båda så. Resan har varit helt fantastisk å vi har verkligen njutit av vår paus i livet tillsammans med våra barn. Vi har sett otroligt mycket men för den delen tagit det lugnt å njutit av att kunna tillbringa all denna tid tillsammans. De hektiska dagarna i slutet med Memphis å Chicago var undantagna lugnet, men de dagarna var å andra sidan väldigt kul!

Samtidigt ska det bli skönt att återgå till vardagen igen å Vera längtar verkligen tillbaka till dagis å kompisarna där. Hon var hur glad som helst när vi landade på Arlanda å sjöng å hoppade :) Dessutom har hon idag återupptäckt alla sina leksaker å dragit ut varenda pryl ur sitt rum.. Jesper ska vara hemma med Sonja i ytterligare fyra månader innan hon börjar dagis efter sommaren, medan jag börjar nytt spännande jobb på tisdag. DET ska bli riktigt kul å intressant!

My kind of town

Jag fullkomligen älskar den här stan, å varje gång jag har nöjet (turen) att komma tillbaka till Chicago blir jag helt nipprig i hela kroppen. Jag vill göra allt å inte missa nåt! Första kvällen som vi kom hit slängde vi således in väskorna på rummet för att gå ut å äta middag på Cheesecake Factory. Det får man ju bara inte missa... ;) Vi skippa dock cheesecaken, det är ju snart beach 2013...

Första dagen blev det först lite shopping på Vera. Hon var helt salig inne på Disney Store å gick runt med stora ögon. Allt hon såg ville hon köpa till kusin Carl! Därefter en sväng till Watertower gallerian å in på en hysterisk Lego-affär. Om möjligt ännu större ögon. Så nu kan Vera äntligen få bygga med Lego på hotellrummet igen :) Efter denna korta barnversion av shopping gick färden vidare till The Childrens Museum vid Navy Pier. Det är ungefär som "Ett rum för barn" på Kulturhuset, fast modell större. ALLT man kan tänka sig av vattenlek, pyssel, dinosaurierum, bilrum, bygga skyskrapor-rum, fjärilsrum, camping, kökslek, måla m.m.m.m.... Väldigt kul, tyckte både Vera å Sonja! Så dag ett blev alltså en barndag, helt klart. Kvällen avslutades med sushi på rummet å SEN fick mor ledigt för lite egen power-shopping. Bl.a. vårskor stod med på listan å jag hittade faktiskt tre par, tillsammans med två toppar å en scarf. På en timme ska ni veta! Jag behöver uppdatera min garderob ytterligare så på torsdag ska jag få ledig tid för ännu mer shopping, det ser jag fram emot :)

På kvällen fick Jesper reda på att en gammal hockeypolare fanns i stan, via Facebook såklart.
Så här var det: Igår på dagen kollade Jesper om det gick nån NHL-match i stan. Det visade sig att det tom gick två hemmamatcher för Chicago Black Hawks, både måndag å tisdag, men alla biljetter var tyvärr slutsålda. Så inte så mycket mer att fundera på det, trodde vi.. Däremot såg Jesper senare på måndagkvällen att Blaire MacIsaac, som han har spelat med i Arvika HC, hade checkat in sig å var på stadion. Jesper mailade Blaire för att fråga hur länge han skulle vara i stan och om de inte kunde ses en sväng. "Sure thing liksom, ska du inte hänga med på NHL-match imorgon då? Brorsan är vice president för Chicago å han fixar biljetter, no problems..." Haha, behöver jag säga att Jesper har trallat omkring som ett barn på julafton hela dagen i väntan på att få gå på match ikväll, å nu befinner han sig där å jag är helt säker på att han har det toppen! Det ordnar sig för snälle pöjker :)

I övrigt har vi under dag två hunnit med att åka upp i Willis Tower, fd Sears Tower, å deras Skydeck. Tror det är fjärde gången jag gör den utflykten, men häpnas lika mkt varje gång över vad vacker Chicagos arkitektur är. Om ni har vägarna förbi kan jag verkligen rekommendera ett besök, se dock till att gå tidigt på dagen å gör inte som vi som gick dit i värsta turist-rush-hour... Även Union station fick sig en snabbvisit av oss innan det var dax för lunch på Big Bowl, thai/kinesisk trendig restaurang nära hotellet. Jag avrundar dagen med blogga/slötitta på TV:n på hotellrummet med två snosande barn bredvid mig. Inte allra värst det heller...

Förresten så har Sonja börjat krypa så smått. Hon är inget litet knyte längre...

Det var Memphis det!

Nu har vi varit tre nätter å fyra dagar i Memphis, Tennesse. Vi har verkligen försökt kräma ut godbitarna ut denna stad, men inser ju att tiden inte var tillräcklig. Man skulle behöva någon vecka eller två, och gärna varmare väder. Intrycket av Memphis är bra! Det är lite av en party-stad, som verkar lite "sovande" under veckodagar, dagtid, men som vaknar upp på helgerna, å då framförallt kvällstid. Beale Street, en riktigt häftig gata full av bluesbarer, musikhak å turistbutiker. Massvis av restauranger över hela stan, så mat fanns (såklart) i överflöd. Lite dåligt med shopping i downtown, men det behovet råder vi nog bot på när vi kommer till Chicago.

Å så var vi ju Graceland då förstås! Syftet med resan! Nu har vi varit där å det var riktigt kul å fascinerande. Förstå vad den mannen har guldskivor!!! Vi tog en guidad tur genom hemmet å nedan finns några foton för er att beskåda. I dagens mått är väl inte Graceland så märkvärdigt rent storleksmässigt, men tänker man på att detta var under 60 å 70-talet blir det ju lite häftigare. Plus att kungen av rock har huserat där, valt ut inredningen själv å LEVT där med sin familj. Coolt. Massvis med turister där, många fler än jag kunde föreställa mig, så vi var långt ifrån själva. Vilken industri det finns runt Elvis! Både jag å Jesper var helnöjda med dagen, Vera likaså eftersom hon fick ett par schyssta Elvis-glajjer medan Sonja could not care less. Men hon kan ju åtminstone stoltsera med att hon varit där när hon blir äldre. Det är mer än vad mormor Lena varit, å Elvis är ju trots allt hennes älskling... ;)

Elvis

Dagarna i Samara passerar, å nu har vi faktiskt mindre än en vecka kvar här. På torsdag är det dags att åka vidare. Det är otroligt varmt här å nästan ingen vind, ca 35 grader i medeltemperatur skulle jag gissa... Tyckte det var ok tidigare, men nu börjar jag ärligt talat bli liiite trött på hettan så det ska bli skönt att åka iväg någon annanstans.

Dagarna spenderas antingen vid poolen vid hotellet bredvid, eller vid någon av de många strandbarerna inne i stan Samara. Så antingen blir det pool-sim eller hoppa bland vågorna för Vera. Hon är lika glad för vilket. Vi har oxå varit å besökt konstnären till de tavlorna vi köpte när mamma å pappa var här. En mkt klok å sympatisk äldre man, som blev så glad att vi kom förbi för att säga hej. Han välkomnade oss tillbaka för att spendera mer tid hos honom, vi skulle få låna hans trädgård som låg precis vid strandkanten inkl dusch å utemöbler. Vi får se om vi hinner med ytterligare en visit.

Igår var vi på cykeltur gnm stan å upptäckte lite fler restauranger vi inte sett tidigare - kanske nåt för oss att besöka under våra sista dagar här. En kul grej när man cyklar runt här är att man stöter på hästar överallt. Å då menar jag inte hästar i hage, utan hästar som går löst. Överallt kan man hitta dem! Oxå när jag skulle ut å gå en morgonpromenad häromdagen - jag höll på att kliva rakt ut i en hästrumpa när jag svängde runt hörnet ut från vår trädgård. Där stod dom - två bruna fina, mitt i vägen, så jag knappt kom förbi :)

Nu har vi även bestämt oss för vad vi ska göra under våra sista dagar på resande fot. Vi har bokat övernattningar på Heartbreak Hotel i Memphis, å vi ska besöka Graceland å Elvis! So tacky it's fun, å det ska bli sååå kul!! Så nästa helg får ni en statusuppdatering därifrån :) Därefter blir det fem nätter i Chicago innan vi flyger hem den 29 mars.

2 april börjar jag jobba igen.

Tillbaka hos mina fina

Vad hände egentligen? Plötsligt vaknar jag upp å befinner mig bredvid min sambo med lilla Sonja sovandes i babysängen... Har allt det jobbiga jag varit med om de senaste dagarna verkligen hänt!? Det har ju onekligen gjort det - den tunga upplevelsen att behöva säga hejdå till en kär vän är för alltid en del av mig nu. Det jag förundras över är det faktum att tiden kan gå så fort å att jag helt plötsligt befinner mig här igen.. Surrealistiskt.

Jag kom hem till mina fina igår eftermiddag, runt fyratiden. Det var så otroligt härligt att se min lilla Vera komma springande emot mig för att kasta sig runt min hals å krama mig så hårt hon bara kunde. Sonja sprack upp i ett stort leende när hon fick syn på mig å jag blev helt varm i hela magen. Kärlek å lycka ♥
Jag är så tacksam för att få uppleva detta med min alldeles egna familj, å jag har svårt att föreställa mig ett liv utan dem. Jag tänker på Håkan å Monika som har behövt begrava sin dotter, det är så ofantligt smärtsamt.. Styrka till dem å till Anders.

Första dagen tillbaka har vi slappat vid stranden precis heeeeela dagen. Badat, vilat, ätit, badat, vilat. I den ordningen, för att sen cykla hem igen. Det är härligt att vara tillbaka i värmen igen. Till å med min annars så solkänsliga kropp har lyckats acklimatisera sig till hettan här, å det var bara härligt att känna den igen. Vem hade kunnat ana... Trött är jag däremot - den tog på alla mina krafter att åka fram å tillbaka till Arvika under så få dagar.

Förresten; under kvällen igår fick även Jesper sin förlovningsring på fingret. Jag fuskade som bekant å satte på mig min så snart jag fick ringarna i torsdags. Kunde inte bärga mig liksom.. Nu när även Jesper har sin ring är det officiellt å planerandet av bröllop kan påbörjas... Det blir inte än på ett tag, men man kan ju börja drömma :)

Tunga vackra dag

Som väntat var begravningen tung och jobbig. Som väntat innehöll den fina möten med familj och vänner.

Till vår stora lättnad blev stunden ljus, vacker och aktningsfull - passande för vår fina Fia ♥

Tack alla för att vi klarade oss igenom det här tillsammans. Nu reser jag hem till mina fina igen.

Ta hand om er ♥

Resan hem

Som mammas vän Paula sa så finns det val man måste göra och som man inte kan välja bort. Att resa hem till Fias begravning är ett sådant val.

Det var med stor klump i magen jag igår satte mig på flyget i Liberia, Costa Rica, för en lång flygning till Oslo via Atlanta å Amsterdam. Väl i Oslo sammanstrålade jag med brodern Anders, som väntade in mitt flyg, för gemensam bilfärd till Arvika.

Imorgon fredag är det så dags att ta vårt sista farväl. Det kommer bli en tung dag.

Galleribesök

Time flies å imorgon åker mamma å pappa vidare. De ska, istället för att stanna i Samara hela sin semester, åka till vulkanen Arenal å sova två nätter innan de flyger ut från San José tidigt på lördagsmorgon. Jag själv sätter mig på flyget hem till Sverige imorgon å lämnar Jesper solo med barnen några dagar. Jag åker hem för att ta farväl av min kära vän. Kommer sedan tillbaka t Costa Rica på måndag igen för att avsluta våra sista tre veckor som planerat - två veckor i CR å fem nätter i Chicago på hemvägen.

Vad har hänt här sedan sist då?
Ja först å främst har vi ju firat en födelsedag när mamma fyllde jämt i fredags! Det var firande från midnatt svensk tid till nästan midnatt Costa Ricansk tid med bubbel å tårta, drinkar i solnedgång på Playa Carrillo å maffig middag på skön restaurang, El Legarto i Samara. Jag å Jesper ordnade så mamma fick lite pampering dagen till ära; pedikyr, manikyr å helkroppsmassage. Det gillade hon, å jag med eftersom jag inte hade mage att lämna henne där själv. Samma behandlingar för mig :) Tjusigt! Idag, några dagar efter the big day, blev det besök hos en lokal konstnär å inköp av en mer varaktig födelsedagspresent till mor från döttrarna - en oljemålning. Jag å Jesper ville oxå ha ett varaktigt minne från vår resa så vi köpte en tavla till oss själva med. Se bilden - detta ansikte ska pryda en vägg i vårt hem framöver.

Vi har även haft en hyrbil de senaste dagarna så lite dagsutflykter i området har hunnits med.
En dag åkte vi till närmsta stad, Nicoya, för att se vad de hade att bjuda på. Passade på att "shoppa loss" eftersom vi inte har haft några affärer att prata om här i Samara. Det blev lite nödvändiga kläder t Vera, solglasögon till den samma å mat t Sonja. I och med att jag åker hem imorgon har jag slutat med amningen, å trots lite protester inledningsvis verkar Sonja ta den förändringen bra. Det känns som att hon även är en mättare å nöjdare bebis nu. Bra även för Jesper som ska vara själv med henne..
En annan dag åkte vi 1,5 h bilfärd bort till ett 5-stjärnigt resort, hotell Punta Islita vid Playa Islita. Jättevackert, verkligen, även om bilfärden dit var i skumpigaste laget. Speciellt i en vanlig bil utan fyrhjulsdrift.. Men väl värt det ändå, med god lunch å poolhäng på anläggningen.

I övrigt har vi väl inte varit på så många våghalsiga äventyr med päronen. Förvisso såg vi krokodiler vid en bro vid Playa Corrillo, men det var ju på säkert avstånd. Desto roligare var det att mor å far höll på att freaka ut totalt när de insåg att samma krokodil-varningsskylt vi såg vid den bron även fanns vid det vad-ställe över vattnet vid en av stränderna i närheten av där vi bor. Samma ställe där mamma hade trillat i vattnet när de vadade över.. Hon kunde ha blivit krokodilmat, Mamsen, lagom till sin födelsedag... Chris, vår hyresvärd, försäkrade oss dock om att krokodiler inte hade setts till på åratal vid just det vattnet...

Friserade

Dagen igår startades med en promenad mellan de två stränderna som ligger närmast vårt hus. Vackra båda två, men tyvärr kanske inte så barnvänliga. Den ena bjöd bl.a. på 101 trappsteg i sten som var tvungen att avverkas innan vi kom till själva sandstranden. Vackert vackert, svettigt svettigt...

På hemvägen fick vi syn på en ny ap-sort, ca 10-15 st howler monkeys, helt svarta i färgen. De är ju så roliga att titta på, dessa apor! De hoppar mellan träden, kliar sig lite i skrevet, gruffar mellan varandra å utlåter ett grymtande läte.. Förutom hoppandet mellan träden, känns beteendet igen? ;)

Senare under dagen satt vi alltså där, i stadens enda hårsalong å friserade oss, jag å mor. Det var en fransk kvinna som tog hand om oss å hon hade 28 års erfarenhet från yrket med en salong i Nice. Detta skulle nog, med andra ord, gå bra. Å av bilden att döma förstår ni ju oxå att slutresultatet blev lyckat. Jag fick min Jennifer Aniston-frilla å mor Lena blev sö grann!

Under tiden vi var på salongen tog Jesper å morfar Roy sig till stranden m tjejerna, tvärsöver gatan. Beach, hamburgare å öl, pura vida!

På kvällen var det så dax att prova beercan-chicken för första gången å som grannen Ty lagade till oss. Gör så här: salta å peppra en hel kyckling så mycket du kommer åt, samt smörj in den med olivolja å lite cayennepeppar. Därefter öppnar du två öl. Drick ur lite ur den ena, å tryck sedan upp den i själva kycklingen. Placera kycklingen på den varma grillen å stek den under lock, 150 grader i ca 45 min-1 timme. Den andra ölen smakar gott under tiden! Ta-daa, slutresultatet blev verkligen hur gött som helst, en saftig kyckling m rökig smak. Vårt bidrag i form av Ceviche Jenny style blev oxå bra - väldigt fräscht som förrätt. Det är ju faktiskt den stora fröjden med att resa - måltiderna - å speciellt när de är goda å avverkas med trevligt folk så blir de ett minne för livet :)

Action i Costa Rica

Ja nu har jag inte tid att blogga längre, päronen är ju på besök ;) Fullt upp!
Fast i ärlighetens namn är det fortfarande lugnt här, bara det att trevlig socialisering tar upp tiden istället :) Dagarna går mest till att fundera vilken beach vi ska åka till, vilken mat vi ska äta/köpa hem å till vilken restaurang vi ska gå. Livets svåra val.

Fast vi har ju oxå haft den tråkiga erfarenheten av att stöta på Costa Ricanska tjuvar å banditer! Usch va trist!! De slog till när vi var på restaurang i stan, å de fick med sig mammas handväska. Så nu har vi svurit en del, skämtat liiite om eländet å spenderat tid på polisstation. En erfarenhet rikare, men som vi gärna varit utan :( Men vi ska inte låta det påverka päronens semester - tack å lov är de försäkrade å det materiella kan ersättas!

Nu när mommo å moffa är här är det mkt roligare att bada i havet, tycker Vera :) Hon springer i vattnet med morfar å vill inte gå upp. Det är även ett helt lugnare vatten här än vid beacherna i Manuel Antonio å passar mkt bättre för småbarn.
Igår åkte vi ner till stranden senare på eftermiddagen å var där lägligt till att fiskebåtarna kom tillbaka fr havet. Pappa passade på att köpa en havsaborre modell större från en av fiskarna, 12$ för en firre. Jesper fick äran att agera slaktare med hjälp av slö brödkniv, haha, så några smäcka fileer blev det inte tal på. Fiskbitarna ska nu bli Ceviche på tisdagkväll när vi ska grilla tillsammans med våra grannar i huset bredvid. Beer-can chicken med Ceviche till förrätt, det blir alla tiders det. Innan dess ska jag å mor passa på att frisera oss på stadens enda salong - det kan ju verkligen gå hur som helst... Håll tummarna för oss ;)

I övrigt planerar vi in lite aktiviteter som vi kan göra nu när mamma å pappa är här. Troligen blir det en hyrbil senare under vistelsen så vi kan göra lite dagsutflykter utmed kustsidan. Dagen idag ska spenderas på hotellet bredvid som har en lite större å rymligare pool än oss. Så; Vamos!

Finbesök

Samara är verkligen underbart å till stor del en motsats till Quepos. Här är det inte alls mycket trafik jämförelsevis. Stan, eller samhället mer, är litet å utgörs av ett fåtal gator som består av några restauranger, caféer, souvenirbutiker, någon bank, busstation å Alamo biluthyrningskontor. Typ. Lite mer är det väl, men ex finns ingen egen mack i stan, så stort är det inte. Jag tror vi kommer tycka det är skönt under vår tid här.

Inom tio minuters gångavstånd hemifrån har vi två beacher å inom tjugo minuter har vi kärnan av Playa Samara. Men nu är det som så att vi har tillgång till två cyklar gnm boendet vi hyr, så nu har vi nog halverat den tiden. Dessutom har vi lyckats hyra en cykelkärra t tjejerna för hela vår vistelse här så det kommer bli toppen. Inget mer dra barnvagn på grusväg eller bängliga/obefintliga trottoarer! Skönt! Både Sonja å Vera verkar gilla sitt nya åk, å jag kan intyga att mor å far gillar sina.

Idag fick vi finbesök från Sverige när mina föräldrar äntligen kom. Jättekul att ha dem här å jag hoppas de ska trivas i landet å med Samara. Vera gillade skarpt att mormor å morfar äntligen kom - som hon har längtat. Det var nästan så hon blev lite blyg när de äntligen dök upp. Men sen så! Morfar fick tom Vera att bada i havet för första gången! Sonja blev även hon glad över att se mormor å morfar, för henne blir det nya famnar att klättra i.

Nu är det dock tyst i huset. Bara jag själv som är vaken även om kl bara är strax efter 22. Jet-lag å värme gjorde nog sitt på päronen.. Imorrn ska de få vakna upp till färsk frukt, Costa Ricanskt nybryggt kaffe å fågelkvitter..

Sten i näsan

Igår var det dags för oss att lämna Arenal å staden La Fortuna för nya äventyr. På förmiddagen satte vi fart mot Stilla Havskusten igen. Vi visste inte riktigt vart vi skulle spendera natten mer än att det skulle vara någonstans på vägen mot Playa Samara - stället vi har hyrt ett hus å ska spendera en månad på.

Efter ca 1,5h bilåkande var det dags för första pausen. Vi hade siktat in oss på ett speciellt café som hade gjort reklam efter vägen, nästan hela vägen från La Fortuna. Vi kände att det stället måste ju bara vara bra, med tanke på den marknadsföringskampanjen. Namnet Café & Macademia lät helt enkelt inte fel, så där fick vår första paus bli. Å vilket café vi klev in på! Utsikten över Arenalsjön, landets största sjö, var helt fantastisk. Deras egna Macademia-bröd, mums-mums, å en Gazpacho-soppa som smakade helt ljuvligt. Eget lokalt kaffe, mumma igen, å skön Costa Ricansk musik som man kunde köpa skivan till. Ja, vi klev ut mer än mätta å belåtna, med musiken klar för resten av bilfärden å en egen kaffepåse i handen. Vi var nog bra kunder tror jag :)

Ägaren visade oss på kartan hur vi skulle köra vidare med hjälp av en liten genväg å föreslog samtidigt ett ställe för oss att stanna över natten; Playa Hermosa. Så fick det bli. Ytterligare två timmars bilfärd senare så var vi framme. Även om vi kom fram sent på em tycker jag vi fick ut ganska mkt av det stoppet. Först bada lite i hotellets pool med tjejerna sen iväg till en seafood-restaurang på stranden. Där var det livemusik å ganska mycket folk så det blev en riktigt trevlig kväll. Vera hittade värsta största gungan på stranden så den var populär.
Dan efter började mor med ytterligare en massage för att se om nacken ville skärpa till sig. Å tänk er att Oldemar, massage-killen, nog lyckades, thank god! Detta till en ringa kostnad av 20$ för 45 min. Inte illa.

Efter det var det dags att packa ihop lilla bilen å åka vidare. Trodde vi ja.. Först en liten Vera-fadäs.. Vera har inte sett Madicken-avsnittet när Elisabet stoppar upp en ärta i näsan. Det hindrade dock inte henne från att själv komma på att undersöka om en sten fick plats i näsan eller ej. Detta undersöktes medan Jeppe packade bilen. Sen säger hon helt sonika; "pappa, Vera näsa sten". Ve å fasa! Jesper försöker få ut stenen, men icke. Han uppmana henne då att försöka blåsa UT stenen gnm att snyta sig, men Vera drog IN istället.. Ännu värre.. Så fick mor komma till undsättning gnm operation med pincett, men jag ska säga att det tog ett litet tag å jag var inte alls säker på att det skulle gå vägen.. Men till slut så :) Kan säga att stenen var modell avlång å förhållandevis stor, så vi var glada att vi fick ut den annars hade det nog blivit ett doktorsbesök för oss.

I övrigt har dagen avlöpt väl å vi sitter nu på verandan till vårt nya hem i Playa Samara. Huset är jättetrevligt även om det är en bit från stan. Eller egentligen är det bara 2 km bort, bara det att det är på landet så det uppfattas nog längre än vad det faktiskt är. Cyklar finns det att låna å vi har redan pratat med en cykelaffär om att hyra en kärra man kan köra barnen i under tiden här. Å hur som helst så är det bara 5 min gångpromenad till beachen från huset så vi ska nog trivas här oxå. Mor å far anländer hit i övermorgon så imorrn blir det till att undersöka omgivningarna lite mer så vi är förberedda när de dyker upp.

Bjuder på dagens Vera-citat oxå, sagt under lunchen när mamma dela en papaya-juice med henne: "Pappa inte tycke om papaya. Pappa tycke om öl". Det har hon snappat gull-ungen :)

Några bilder fr Playa Hermosa

Zip-lining för Jesper

Idag har Jesper fått familjeledigt å åkt å äventyrat lite. Det gillades nog. Zip-lining el hand-gliding, tror det är samma?! Hur som helst kom han hem glad å lite skitig, så det var nog bra :)

Jag tog istället det lugnt i "hemmet" med Sonja å Vera, å stundtals lilla Valentina - söt tvåårig granne (se bilder). Vårt lilla äventyr bestod istället av en promenad uppåt den lilla vägen där vi hittade en hästhage m sju styck hästar - Vera tyckte vi skulle köpa den rosa (!) - å ett hotell med ett SPA. Följe på vägen fick vi av egendomens pitbull som verkade vakta oss tre hela vägen från vår stuga till hotellet å tillbaka. Bra vakthundar de där pitbullarna - jag kände mig faktiskt, på allvar, omhändertagen av honom!

På eftermiddas-kvällinga fick jag "njuta" lite familjeledigt gnm 1h massage. Jag har så förbaskat ont i nacken efter min rutschkanetur igår, när jag slog i huvudet i rutschkanan. Inte blev det bättre av nackmassagen heller, så nu hoppas jag Jespers aloevera-heat-salva som han smorde in min nacke med ska hjälpa över natten istället... Så god natt världen. Vart du än är.

Baldi Hot Springs

Ojojoj, Island kan ju gå å... ja, skaffa sig lite bättre väder till att börja med. Varma källor göro sig bäst i tropiskt klimat! Vilket ställe - jag rekommenderar det med värme till alla som har vägarna förbi Costa Rica.

Baldi Hot Springs är en femstjärnig hotell- å spaanläggning som ligger vid foten av vulkanen Arenal. Här vill man alltså inte befinna sig den dagen vulkanen bestämmer sig för att vakna. Men en dag som denna, lite halvmulet med regn på förmiddagen, så var det ett toppenställe att spendera en halvdag på. Jag slutade räkna alla små pittoreska vattenfall å hur många källor det fanns där, men det fanns nåt för varje persons smak å tycke. Varmt, jättevarmt eller för varmt. Jag å Sonja gillade jättevarmt, Vera gillade varmt, Jesper föredrog alla. Å rutschkanan såklart. Jag drog dock i bakhuvudet när jag åkte, förstås, så inga mer 45km/h rutschkanor för mig.. I övrigt en toppenbra dag som gillades av hela familjen.

Vulkanen Arenal å vattenfallet Fortuna

Ok, så frukosten var hyfsad. Ägg, korv, färsk frukt, kaffe/te å rostat bröd m ost å marmelad. Detta hem får duga i tre nätter! Lite som att campa, vilket i sig är en utmaning även utan barn...
Vid lite klagomål över tv:n oxå så fick vi ett hundratal kanaler vips, bara så där.

Idag har vi tränat minsann. Ner 1,5 km till ett vattenfall, badat lite där, sen upp upp upp igen samma väg. Normalt sett ingen större utmaning men med två små blev det en mindre bedrift, haha. Vera var banne mig inte dålig - hon gick nästan hela vägen ner å upp helt själv. Vid vissa småknepiga partier ville hon bli buren, men det var inte mkt. Vi är impade! Belöningen av "den stora vandringen över det stooora berget" var att vi fick komma till en mäktigt vattenfall å mysigt badställe. Väldigt vackert. Kallt kallt vatten, men vi det laget var det ett måste att åtminstone fegbada upp t midjan :)

Just det, en annan rolig läskig grej var hängbron vi var tvungna att gå över. Där fick jag mina sedvanliga tvångstankar om vajrar som skulle gå av, plankor som skulle ge vika å skyddsnät som skulle falla ihop... Men Vera var tuff å hade inga tvångstankar!

Fin vy över vulkanen Arenal fick vi under dagen, å jag kan berätta att det faktiskt ryker lite ur den. Aktiv har den som sagt inte varit på några år men trodde inte vi skulle se rök... Det var kul. Vi har även vulkanen rakt framför vår stuga, men det är om att göra att molnen skingrar sig så man kan se den. Å det har alltså molnet gjort idag - det tackar vi för :)

Imorgon ska vi göra två aktiviteter - chokladtur på två timmar å sen iväg å njuuuta resten av dagen på Baldi Hot Springs. Choklad å varma källor, så trevligt! Bäst att lägga sig så man orkar med...

Campingstuga

Jaha, så har man hamnat i en typ campingstuga i Arenal-området, strax utanför staden La Fortuna. Hmm, har inte bestämt mig om jag gillar mitt nya boende än, det finns definitivt plus & minus med det...

Plus: lite utanför stan, inte lika hektiskt. Härlig å vacker trädgård. Nära t vattenfall å vulkanens nationalpark. Flod som rinner precis bredvid å där man kan bada. Billigt, 50 dollares inkl frukost.

Minus: : lite utanför stan, inte lika hektiskt. Inte så bra utrustning i stöga, saknar typ...allt! Dyrt...eftersom stöga är tom på allt som skulle kunna göra att det var värt mödan, ex nånstans att sitta förutom den enda plaststolen, kokplatta för matlagning, fler än två tv-kanaler på tjockskrutt-TVn m.m.

Vi avvaktar frukosten imorgon innan jag helt bestämmer mig för vad jag tycker..